Att bli lurad.

Godtrogen

Många av oss är en tacksam kund grupp för diverse, hälsokostprodukter. Har man haft ett liv med kraftig övervikt och ett ständigt bantande, vill man så gärna tro på alla löften som man hör. Man betalar pengar till den som lovar guld och gröna skogar, men tyvärr så är det inte så enkelt.

Socker är, beroende framkallande och det är inte bara att låta bli. Man slipper inte undan problemet, utan en genomtänkt strategi. Som en väldigt förenklad syn på saken, kan man säga att det är frågan, om att man har en dålig karaktär. Det blir lättare att förstå varför man lurar sig själv, om man ser socker som en drog, som vilket annat narkotiskt preparat som helst. Det kan kräva en väldig stor och stark insats för att bryta sig loss, från socker.

Att äta mindre och röra sig mer, gör att man är hungrig hela tiden. Detta är resultatet av de ”normala” kostråden ät mindre och rör dig mer, man talar om kalorier in och kalorier ut. Detta kan omöjligt fungera för en som är hungrig. Man gör vad som helst för mat, inklusive lurar sig själv. Teorin bakom de flesta bantningsmedel är byggda på kaloritanken.

LCHF fungerar för man är inte hungrig, är man inte hungrig är det enklare att klara av att tackla sockersuget. Klarar men att bli kvitt de, så går det att komma vidare. Det är inte helt givet att kilona bara ramlar av av sig själv. Jag fick dra ner kolhydraterna till så lite, som jag klarade mentalt, för att jag skulle minska vikt. Nu har jag inte varit upptagen av den biten, utan den är sekundär till min jakt, på att få kolla på blodsockret, med så lite medicin som det någonsin går.

Alla hälsovinster jag fått har jag använt till att sänka medicinförbrukningen, så jag kan inte delta i den underbara beskrivningarna av hur mycket bättre värden jag har. Men inget insulin, är en lycka som inte går att beskriva. Jag har tagit insulin dagligen i 10 år och de räcker (typ2). Det är inte enkelt och de behöver inte gå snabbt, de tog tid att bli sjuk och då måste det få ta tid att räta till det. För mig rör kampen i första hand min diabetes, men jag är helt övertygad att samma strategi fungerar även, när det gäller vikt. Jag försöker äta så, jag skall behöva så lite insulin i kroppen som de bara går. Det går inte komma ned till, ett icke behov av insulin, men tillräckligt lågt, så jag skall kunna bli medicin fri. Upplever jag det som en belastning att äta som jag gör, knappast för jag är inte perfekt och behöver inte vara det.

Den Olydiga Diabetikern Lars Lindblom

Kommentera

Stäng meny