Att dyrka tabletter och sprutor

Vården och maten man får på sjukhusen är så dålig, att vi som valt att äta oss friskare, måste ha mer medicin, för att överleva maten. Man har dietister som inte följt med utveckling och inte förstår vad vi håller på med. Det är ingen nyhet eller sensation att man kan backa helt ur sin typ2 diabetes. Det är inget nytt att en typ1 kan få en blodsocker kurva som ett rakt streck på målvärdet och bara använda halva insulin mängden.

Det hjälper inte att man vädjar om att man måste ha rätt MAT, för det finns inte med i de kostplaner som dietisten gjort. Det finns undantag där det fungerar och vi har några multisjuka, som lyckats med hjälp av envishet, nästan få ätbar MAT, när de varit inlagda. Skall maten var så dålig att man blir sjukare av den och varför har det blivit så här. När planeringen inför en operation, som man själv skall genom, så måste man tänka på vad man skall äta efter och lösa det. Att man måste hota och vara väldigt tuff för att slippa glukos dropp, är bara pinsamt.

Jag tycker inte detta är kul längre, det är snart dax att ifrågasätta om dietisterna, har en roll att spela. Idag verkar de vara mer av ett hot än ett stöd.

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Opererades för lite drygt ett år sedan och fick glukosdropp…. tänkte inte på det. Sköterskorna var hel hispiga efteråt och mätte och mätte min nivåer och höll på att tjata ihjäl sig om min diabetes och att jag inte kunde äta det ena eller det andra. Sockernivån var inte skyhög och sjönk ganska bra nedåt vill jag minnas. Det mest förunderliga med allt ihop var att den mat jag fick istället för den mat de andra åt var fullständigt sprängfylld med kolhydrater och socker…. Helt ofattbart att det får fortsätta så här på våra sjukhus…. Det fanns ingenting som jag kunde äta där…. Jag är dessutom väldigt känslig för socker, har brutit ett beroende men kämpar med det dagligen…. ett beroende som vården för övrigt inte erkänner att det finns. Allt jag fick där ökade mitt sockersug och kastade in mig i en period av dålig kosthållning, dvs. kakor, godis läsk ja kort sagt allt man stoppar i sig när sockersuget tar över…. Ovanpå det nedsatt efter sjukdom och operation… Det tog flera månader att komma tillbaka till bara vanor igen.

  2. Jag har också upplevt samma sak, Trots att jag skrev och påminde alla att jag absolut inte ville ha glukosdropp så när jag vaknade på uppvaket så kom dom och gav mig sprutor och när jag frågade varför så sa de att mitt bs var alldeles för högt. När jag frågade vad det var för typ av dropp så sa de att det var glukosdropp. Jag sa då att jag sagt ifrån om detta både skriftligt och muntligt men de sa att det ger de till alla det är rutin. Jag var ganska omtumlad av alla mediciner och morfin så jag orkade inte gå in på en djupare diskussion. Till deras försvar ska sägas att andra dagen på intensiven, dvs första frukost så kokade de ägg åt mig och jag fick fil och ost och skinka att äta. Mitt bs var uppe på 15 drygt och det tog drygt 5 månader att få ned det till normala nivåer igen. Kost har de ingen aning om. När jag i Linköping inte ville ha potatis utan något med mindre kolhydrater så fick jag potatismos. Efter 4 dagar hamnade jag i Norrköping och där fick jag använda personalens kylskåp så jag kunde förvara lite ägg och majo så jag kunde ha något att äta.

Lämna ett svar till anne arnehed Avbryt svar

Stäng meny