Att inte skilja myter och åsikter, från fakta och vetenskap.

Jag skriver inte detta med ett lätt hjärta, då jag valde namnet olydiga till gruppen, visste jag, att ett av de största problemen vi har, är vården och dietisterna. Åsikter och myter sprids tyvärr av vården och dom lever på den vita rockens magi. När sedan B-laget kör igång och har stöd från vården, då hjälper det inte hur noggrann man är när man skriver. Vården och internet bluffarna behöver inte någon form av fakta. De lever på att leverera myter, man vill alltid att jag skall skriva mer vetenskapligt, ropar alltid källa på det och jag har då tagit beslutet att källan till det jag skriver är jag och enbart jag. Skall jag skriva med korrekta referenser, skulle jag inte hinna skriva så mycket som jag gör. De flesta böcker jag har om diabetes har jag läst om, mer än fem gånger. Skall jag bland alla böcker jag läst leta reda på den boken som är källa till mitt påstående är jag tvungen att läsa om flera böcker igen.

De som skapar myten om bönor skriver öppet, att det inte finns någon vetenskap, som styrker det som man påstår. Jag går till attack och visar på felaktigheter på deras teorier och möts hela tiden av källa på det. Jag har även personer, som hävdar att forskning på gris inte går att jämföra, med människor, för vi slaktar grisarna och äter upp dem. Istället för att tänka till att här uppföds hundratals individer, som alla kontrollers och jämförs. Man kan aldrig göra motsvarande studier på människor. Det är så urbota korkat att tro att inte data från gris även gäller människa.
Agronomer är den gruppen som jobbar med detta och det är samma personer som jobbar med att förädla växter så de skall fungera bättre som vår mat. När åsikterna man själv har inte stämmer med verkligheten skriver man, att det är big pharma som styr. Jag har ett hat/kärleks förhållande till internet. Internet ger mig möjlighet att göra det jag gör, samtidigt som de ger spridning åt alla myter.

Jag har dagar då jag nästan ger upp och tänker det här är inte mitt problem, sedan börjar jag skriva igen. Det är som det är nu för mycket och ett alldeles för stort område att hantera och då väljer jag bort vissa saker, för det inte skall bli för mycket. Nu kan jag inte vara tyst och låta bli att ta i olika saker ändå.

Den Olydiga Diabetikern Lars Lindblom

Kommentera

Stäng meny