Fasta

Jag har under en längre period bara blivit sämre och sämre. En infektion i gallblåsan, slog ut mig helt och nu har jag valt att vara personlig i mitt sätt att skriva. När man är så sjuk, att man slutar bekymra sig då är man dålig, sista två dygnen fick jag inte behålla vatten. Då först bad jag om hjälp och inte för att jag var sjuk, utan för jag orkade inte med hundarna.
Det var en lättnad när vården tog över och körde på enligt sina rutiner och jag fick dropp. men jag total vägra glukos dropp och krävde låga glukos värden om jag skulle ha det.

Nu frågar man mig om hur jag skulle klara fasta, för att kunna akutopereras och jag kunde inte se något problem med det, innan jag fick klart för mig att jag inte heller fick vatten. Visst fungerar dropp, men jag visste inte att man kunde vara så torr i munnen. Jag fick efter en längre stund skölja munnen med vatten. Från början ville man bara bada läpparna.

Totalt var jag utan fast mat i tre veckor, då jag inte fick behålla något. Två dagar helt utan vatten. Jag har beroende av detta fått så mycket vätska i dropp, att jag har bara ömma och trasiga blodkärl. Man kom fram till i Borås att man inte lita på Norge (skulle betala), så jag blev utskriven. Sedan blev jag skjutsad till Halden (närmast gränsen). Sedan var jag på Kallas på natten och tillbaka till Halden vid tretiden och fick en säng. Man vågade inte behålla mig i Halden, jag blev för sjuk. Nu fick jag åka ambulans tillbaka till Kallas (ligger i Sarpsborg). Norges nyaste akutsjukhus, allt gick bra frånsett ett stort problem att man hela tiden ville ge mig metformin, så fungerade det bra. Jag var undersökt med kontrast och skulle absolut inte ha metformin, även uttorkad. Jag hade koll på det som hände, jag vet att jag hade höga ketoner, men inte hur höga, för jag sa det var helt ointressant.

Eftersom jag inte åt, slapp jag dietister och en del andra konstigheter. jag fick prata med pharmaceut, när jag vägra metformin, men jag fick rätt och slapp.

Två länder och inlagd på tre olika ställen och ingen ville ha med mig att göra för jag var för långt hemifrån. På fredagen kunde jag sitta och äta, jag behövde hjälp upp. På lördag blev jag utskriven och åkte hem med expressbuss, via Oslo. Det tog 6 timmar i ren restid. Jag hade inget med mig utom en skinnjacka och det slog mig, i Oslo att jag kunde inte gå rakt och var totalt sönderstucken, så de gällde att komma på bussen fort igen. Jag tror jag fått problem med ordningsvakterna annars.

En helt underbar personal, som rädda mig från panikångest och prata med mig

Det är byråkraterna och räknenissarna, som ger problemet. Det är inte vården och personalen. Jag önskar enbart efteråt att Borås hade gjort mig färdig innan jag skickades vidare.

Den Olydiga

 

Kommentera

Stäng meny