Kronisktsjuk

Jag sliter med den svenska försäkringskassan. Det är som att leva i en satir där man försöker skildra hur dåligt det kan gå med fel politiker och handläggare. Man skall i detta ha klart för sig, att man slåss mot en juridisk avdelning på en myndighet och man har inte rätt att få rättshjälp. Har man tur kan man få hjälp från fackföreningen.
Man har skapat ett samhälle utan trygghet, där icke medicinsk kunnig personal sitter och bedömer. Man har lyckats nå så långt i det som sker att självmord, börjar bli vanligt, bland de sjuka.

Jag vill ha tjänstemannaansvar, för ofta är lösningarna för att säga nej, inte grundat på lagar och regler. Det är myndighets handläggarnas egna tolkningar. Man kan få besked, att skall man söka sjukersättning får man hitta en annan diagnos. En sjukdom är inget man letar upp i ett diagnosregister för att den skall passa försäkringskassan. Diagnos får man beroende av vad läkare och andra, som undersöker hittar.

Jag har flera diagnoser, som även många andra sjuka har. Diabetes typ2 kan jag hantera och den ger mig inga stora problem. Komplex PTSD kan jag leva med. Post traumatisk stress disorder och vakna av att man skriker, kan Atle fixa. Han hinner normalt väcka mig. Jag har en personlig gräns och det är att jag klarar inte mer än två sömnlösa nätter i veckan. Det är sällan jag har det så bra. Jag är hund beroende och nu sover Atle efter en dålig natt.

Vid svår PTSD med uttalad samsjuklighet och när samtliga behandlingsinsatser haft utebliven effekt kan arbetsförmågan bli permanent nedsatt.

Sedan har jag en diagnos till ME/CFS (Nevrasteni). Den kan göra att man hamnar i elektrisk rullstol, men försäkringskassan godtar den inte. Det kan vara så illa att man blir av med sin sjukskrivning, när man får denna diagnosen. Kombinationen gör att mina mardrömmar kör mig i botten så jag inte kan sova och sover jag inte får jag fruktansvärd värk i ben och rygg. Det finns inga objektiva fynd, för det finns inget prov som visar att det är så. Försäkringskassan vill ha en siffra, ett värde och det kan inte ta andra fynd på allvar.

ME/CFS är ingen mystisk sjukdom utan ett långtidstillstånd med trötthet, utmattning, smärta, stresskänslighet, sömnstörningar, immunologiska störningar och oförmåga att tillgodogöra sig fysisk aktivitet. Patienterna behöver extra lång rehabilitering för att komma tillbaka till en viss nivå av sin arbetsförmåga, vilket de flesta patienter ser fram emot. Trots att det saknas evidens för botande behandling finns det symtomlindring att erbjuda samt individanpassad rehabilitering. Flera studier behövs, men den kliniska erfarenheten bekräftar små förbättringar i funktion och aktivitet med de insatser som kan erbjudas [3-5]. Dagens hantering av försäkringsmedicinska intyg vid ME/CFS är kontraproduktiv. Det krävs en förändring om man verkligen vill satsa på denna patientgrupp.

Att ha en yrkesgrupp, som inte har medicinsk utbildning och hittar på egna regler, fungerar inte. Om du inte kan jobba av fel orsaker får du inga pengar. Sedan när du tröskat genom, all stress och förtvivlan, som detta skapar. Så får du glädjen att läsa att försäkringskassan, gör inte fel. Jag är på väg att gå genom allt en gång till. Nu skall jag upp i domstol och är tvungen att skaffa nya intyg på min sjukdom, som är skrivna så att en icke medicinskt utbildad person kan läsa dem. Alla intyg måste skrivas på ett speciellt sätt, som försäkringskassan bestämt, annars går det inte. Nu blir det säkert en långdragen strid och jag vet att jag har många som följer det som händer.
Jag gick nästan i mål (pension) och det känns bittert att jag skall gå i pension, som socialbidrags mottagare.

Diabetes är i detta sammanhanget ett litet problem, för den hindrar mig inte att göra något. Det är bara att äta riktigt, så fungerar de (LCHF).

Den Olydiga

Kommentera

Stäng meny