När man skriver mycket…

När man skriver mycket, har man ett ansvar för sin text. Det duger inte att bygga råd om kost på rena spekulationer, det måste finnas mer bakom än så. Jag vet att en avbruten forskar utbildning inte är en merit. Jag har trotts allt gjort de obligatoriska kurserna och har en stark kunskap i att läsa studier. Men min merit i sammanhanget är bra mycket starkare än min identitet som före detta fet och typ2 diabetiker.
Jag blir beklämd när man som enda merit använder, detta som en huvudpunkt på sitt CV och bygger ut det med att samarbeta med en typ1 diabetiker, man går helt öppet ut och säger att det inte finns någon forskning som stöder, det man påstår och det kommer sannolikt inte att finnas i framtiden heller. Jag tycker det är inte så lite provocerande, när jag vet att EU har gjort en stor satsning på forskning om bönor. Det finns även en hel del bra forskning av agronomer, gällande bönor som foder till gris. Man har problem med bönor som grisfoder och som veterinär, med grisar bland de djurslag jag jobbat med. Blev bönboken bara för mycket, det finns inget utom åsikter och anekdoter i boken. Detta köper man snällt och håller på att haverera hela LCHF tanken. Nu kom det godkända kolhydrater, som var så nyttiga att man skulle äta dem hela tiden till varje måltid.

Jag bara undrar varför man gör detta, jag kan inte se någon annan anledning annat än personlig ekonomisk vinning. Jag har blivit tillsagd att jag måste läsa boken, så jag förstod hur bra det var. Jag har läst boken flera gånger nu, men jag har ännu inte hittat det, som är bra. Jag har köpt ett gäng böcker, som tar upp problemet med bönor i kosten hos människor. De är skrivna av personer som ätit strikt vegetariskt och har blivit tvungna att sluta av hälsoskäl. Jag har haft lite mycket runt mig ett tag, men nu kommer jag att presentera fakta och studier på varför bönor enbart kan ätas i begränsad omfattning och inte alls av vissa personer.

Jag har sällan utsatts för så mycket, smutskastning, som när det gäller bönor. Jag har nu lyckats lösa mina egna problem och har därför fått tid över att agera tydligare. Snake oil var något man sålde som botade den sjukdom, man ville ha botad. Jag tycker det är tragiskt att snake oil i form av kolhydrater, skall säljas som en vidare utveckling på LCHF. Jag önskar fortfarande att man gör en enkät på Smarta och frågar hur många som har positiva upplevelser av bönor. Jag kan inte göra det på Olydiga, då jag aktivt motarbetat bönor, från början.

Att jobba med LCHF idag kräver starka nerver och en vilja av stål. Kolhydrater kan aldrig bli LCHF och den som påstår det, skall prova att läsa ut förkortningen. Låg kolhydrat med mer fett, kan inte bli ett godkännande av kolhydrater. De lurar folk idag och bönor ger mallnutrition, man får skador på tarm slemhinnan som gör att man inte kan tillgodogöra sig det man äter. Visst det ger effekt på vikt och blodsocker, men det ökar också risken för autoimmuna sjukdomar.

Lektiner är ett problem, som man helt undviker att nämna i bönboken och ganska intressant att veta är att gluten är en lektin, bland många andra. Nu är jag inte på samma ställe som mina böcker, men det kommer jag snart att vara och det skall bli intressant och se hur mycket det blir kvar av det ”nyttiga” bönorna efter det.

Den Olydiga Diabetikern Lars Lindblom

Kommentera

Stäng meny