För resten av mitt liv

LCHF är ingen lösning på ett viktproblem.

Man kan inte äta LCHF en kort period för att sedan återgå till sina gamla vanor. Det är inget i kroppen som ändras som gör att man plötsligt tål, skräpmat igen, vill man må bra är man tvungen att fortsätta.
För en diabetiker säger blodsockermätaren till, varje gång man äter något man inte borde. Ett enda sött äpple tar tre dagar innan mitt blodsocker är tillbaka på samma nivå som innan jag åt äpplet. För oss med diabetes är kanske inte vikten de viktigaste och de man kollar oftast, utan det är blodsockret.
Blodsockret ger en prislapp på hur mycket ohälsa, varje sak vi äter kostar oss. Detta gör att vi har en grupp som är städad, från mat recept och kakor. Vi har en egen grupp där enbart matrecepten ligger (inga kakor).
Vi har i Olydiga Diabetiker i dag en bred kunskap om diabetes och väldigt många av de andra sjukdomarna, som går att påverka med kosten. Jag får en väldigt kluven känsla när en som haft diabetes i 50 år äntligen får ordning på sina blodsocker värden. Jag är lycklig över att hjälpt en person till, men jag är bitter mot vården och den totala okunskap, som oftast råder. Det vanligaste rådet är ät som en frisk enligt tallriksmodellen. Man blir stadigt sämre med de råden blodsockret ökar med 0,25 per år, så länge man följer vårdens råd. Naturalförloppet heter detta på läkarnas eget språk och detta är även ursäkten för att inte reagera, när det inte fungerar. Det finns inget tvång att bli sämre varje år, min läkare säger att så extremt kan man inte äta år efter år, men jag tycker inte det är ett svårt val jag vill inte dö 10 år tidigare. Med de sista åren med en mängd komplikationer som amputerade fötter och synskadad (blind).
Typ2 kan äta sig medicin fria, med LCHF. Typ1 kan klara sig med mycket mindre insulin, en del klarar sig på enbart långtidsverkande och slipper att ta insulin varje gång de äter. Inga kolhydrater ger inget extra behov av insulin.

Kommentera

Stäng meny