Vad gjorde proffsen sedan, med bakterier

När man inte längre kunde använda antibiotika i fodret så tog man nya steg mot en lösning. Man började jobba med att sortera vilka sjukdomsalstrare man inte ville ha på grisar och man gjorde en lista på sjukdomsalstrare, som inte fick finnas i uppfödningen. Tyvärr blev det en negativ effekt av detta, att det enbart gav möjlighet till grisuppfödning inomhus. Man gjorde en lista för  SPF.

Det är låg antibiotika förbrukning i Norge och nu storsatsar man på SPF grisar (klicka för att läsa mer)

Sedan kom nästa steg och då använder man ingen lista på Patogener (sjukdomsframkallare), som inte fick vara med utan försökte nolla förekomsten och jobba med Serogrisar.

Handledning för serogrisproduktion (klicka för att läsa)

Det konstiga är att det står inget om tunnhudade bakterier här.
Det står inget om onda och goda bakterier.
Det står om patogener.

Jag vet att jag är veterinär och läser andra saker än det flesta, men man använder gris i forskningen. Gris räknas som ett av det bästa modellerna när det gäller studier om människor, men tyvärr så är det för dyrt att använda. En gris för forskning ligger på 50000 kr styck, om de är godkända att använda som försöksdjur. Utfodringsförsök blir det inte frågan om dessa dyra grisar, som human forskare inom medicin tvingas använda.
Mycket av gåtorna om mat till människor, skulle lösas med hjälp av grisar om det inte var så dyrt. Nu kan man istället använda det som är gjort inom forskning på gris som produktionsdjur.
Nu kan då även säga som en idiot skrev till mig gällande bönor, skall de slaktas, kan man inte tro att det gäller samma sak för människor. En gris slaktas vid cirka 180 dagar och en serogris vid 150 dagar. Tror ni inte ni har mött dessa grisar som kött, då måste ni enbart ätit EKO kött.

Skulle man testa LCHF och annan kost på gris, skulle man kunna göra studier, som var heltäckande och var klara på under ett år.

Den Olydiga Diabetikern Lars Lindblom

Kommentera

Stäng meny